söndag 10 januari 2010

Imorgon händer det!

Imorgon är första dagen på resten av mitt liv.
Om ni undrar vad denna dagen består av eller det som är kvar av den så kan jag meddela att jag , just nu bara bungyjumpar. Liksom hänger mellan 2 olika tänkande. Märkligt och en aning djupt men så är det.'
Som sagt imorgon börjar jag ta tag i mitt liv. Åtminstone den delen av mig som ska bära upp mig ett tag till - förhoppningsvis.
Träningshörnan - here I come...
Ser verkligen fram emot att ta tag i allt som kännts för djävligt allt för länge. Jag kan ju inte bara fortsätta att tro att det kommer att lösa sig framöver. Bara jag får bättre kondition så ska jag fixa detta med övervikten. Bullshit. Inget kommer gratis här i livet det har väl de flesta av oss erfarit på något sätt. Lika lite som att en ny karl kommer i brevlådan så kommer inte en ny kropp där heller. Man får faktiskt jobba för sina ideal och drömmar.
Att jag har en hjärnvilja kan jag bevisa genom att jag slutade röka för dryga 5 månader sedan. Inte ett enda återfall. Tänker på ciggaretter dagligen och tycker att livet tappat en gnista. Känner mig inte lika glad längre och tycker att livet suger i stort. Hjälper föga att mina nära och kära berömmer mig och tycker att jag är så duktig.
Som en motvikt till detta tänkte jag att min ökade viktuppgång kanske skulle jämna ut eländet- om jag går ner i vikt. Få tillbaka känslan av tillfredställelse med mig själv. Sluta gräma mig när jag passerar spegeln. Sluta lura mig själv med att jag blir ju äldre, vem bryr sig. Det är tillåtet att bli gumma. Gummor är rundhylta, snälla och godmodiga. En fördel finns det faktiskt. Jag har inga rynkor-nå´nstans :-D Vad händer nu när jag ska viktminska mig? Kommer jag att falla ihop som en hopfälld paraply? Har ju hört någonstans att man ska ta det försiktigt så skinnet hänger med. Jodå -jag vet hur det ska gå till. Påläst sedan år tillbaka då jag tänkt att sätta igång och träna igen...
Ja, hur eller hur...
Imorgon händer det. Då har jag aktiverat min hjärnvilja att börja träna. Faktiskt är jag förprogramerad för att inte komma undan igen.
Kan ju halka förståss när jag går ut och kollar i brevlådan om det kommit en ny kropp - idag kanske....

Förtsättning följer.......

Inga kommentarer: