Romantiken lever - tack och lov!

Det är så otroligt fantastiskt att få uppleva romantik efter snart 40 års äktenskap.

Thommy, min man, är speciell. En varmare mer godhjärtad människa får man leta efter.

Vi har våra ups and downs och mycket kan vara slitsamt. Han har en ovana som jag haft svårt att förlika mig med genom åren. Det är bara det att jag har inte haft något bättre val än acceptera. Ovanan han har är att ständigt lämna mig. Detta är p.g.a. hans arbete. Ja ja ja jag vet - men blir ju inte mindre ensam av att veta. Hur eller hur har detta funkat i över 40 år faktiskt. Han var på sjön när vi träffades. Seglade som befälselev till sydamerika. Oj vilken sorg -nyförälskad och lämnad. Lika otroligt fantastiskt var det när han kom hem till mig. Så har det varit genom åren.

Nu häromdagen åkte Thommy på jobb igen. Taxin hämtade honom 04.30. Han hade skottat och sopat uppfarten.

Det hade kommit en del nysnö på natten. I den vall han skottat upp hade han skrivit:

I love you

Detta såg jag först i dag. Det sköna leendet han satte på mina läppar och den värme och kärlek jag kände i mitt hjärta är otroligt att få uppleva efter 42 års gemenskap.

Jag älskar dig Thommy

Tack för du finns för oss.

Otroligt...

Nu händer det snart!
Jag ska iväg på en dansbandskryssning till Kiel: Jiha...
Ska bli kul att komma ut lite i svängen igen. Var ju 100 år sedan minst. Att takterna sitter i det betvivlar jag inte. Men sedan gäller det att röra kroppen också ;-)

Förbereder mig idag till detta äventyr med att gå (köra) till gymmet. Här ska svettas... Har jag tur så är inte Christo där ;-D Vet ju inte vad jag skulle göra med honom. Vill ju inte byta kryssningen mot handfängsel - om man säger så...

Rapport följer....

En kvinnas vecka på GYM. Eller ett gott skratt förlänger livet!

Om du läser detta utan att skratta högt, är det något fel med dig. Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en regelbunden träningsrutin...

"Kära dagbok. Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök. Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder. Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg. ________________________________
Måndag: Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo! Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande! Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten. Detta kommer att bli en fantastisk vecka! ________________________________
Tisdag: Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig. _______________________________
Onsdag: Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK så länge jag inte försöker styra eller stoppa. Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande. Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en så gammalmodig aktivitet när det finns hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också. _______________________________ Torsdag: Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte. _________________________________
Fredag: Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps! Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås! Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren? ________________________________
Lördag: Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen... ________________________________
Söndag: Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över hela golvet!

Första vägningen.

Idag har det gått en vecka sedan jag började mitt nya liv :-)
Nya liv innebär faktiskt att ständigt vara sugen på något gott. Inte att förglömma mitt latenta rökbegär som också pockar på. Hårt liv denna kvinna lever nu för tiden. Enda "tankningen" jag får är min självbevarelsedrift. Ge inte efter.......Ge inte efter....... Mitt nya mantra :-)
Ja, det går ingen nöd på mig. Jag har ju att ta av - liksom....än ,-)
I alla fall så har jag gått ner 1,3 kg på en vecka. Nu vet jag ju nå´nstans att det är mycket vätska. Hur eller hur så slipper jag ju skvalpa omkring med 1,3 liter extra....

Leos Lekland -Yipiii...

Igår (fredag) flexade jag ut vid lunch. Ville följa med mina barnbarn till Leos. Har iofs. varit där en gång tidigare men idag var morfar med också. Annie var överlycklig och så förväntansfull.

Följ med på en åktur - vetja... och kolla in plejset.... en guidad tur av Annie...Jag låter bilderna tala för sig själva. Kul är det och motion får man. Säger bara - åk dit...

Så plötsligt bara händer det! Leo kommer dit för att dansa och kramas med barnen. Annie bara

älskar Leo.

Hopp - hopp - hopp så himla kul att känna tyngdlösheten... Det är nog därför man nästan aldrig ser någon vuxen i detta redskap. Det är ju liksom redan kört :-)

Kan ni tänka eratt denna lilla tuffa tjej, på nästan nyligen fyllda 3 år, vågar åka ner för denna jätterutchkana själv! Jodå... Är man stolt och glad... Härligt med frimodighet :-)

Törstig och hungrig blir man ju men det är det inga problem med. Såhär fin och god mat finns det att köpa där, så det går ingen nöd på en...

Efter lite ny energipåfyllning var det dags att lura med mormor i leksvängen. Kan ju inte sitta där och gömma sig bakom Charlies vagn hela tiden och verka upptagen. Så här gick det till.

Efter det så smakade det mer :-D

Ett annorlunda hav än vad morfar är van vid men han fixar detta lika smidigt som de andra :-DShow must go on....

Otroligt nog började tröttheten ge sig till känna och det började bli dags att åka - hem...

Eller vad tycker ni att det ser ut som? ;-D

Och lille prinsen som sovit sig genom hela besöket kommer att kräva sin revanch-det förstår vi :-)))

Kul att ni ville vara med oss på denna rundtur. Hoppas ni haft det lika trevligt som vi hade.

Tycker ni att det var något som fattades så var det nog känslan av att få uppleva detta själv - så på´t bara. "Grabba" en unge, betala "glada" 100:- och plejset är ert!

Att det ska vara en "glad" hundring är för att det blir inte roligare än man gör sig. Så är det ;-D

###

Nu är jag så himla besviken på att det blir detta otroliga mellanrum ner till slutet av sidan. Så blir det när man lägger in flera kort, som då jag gör.

Vet inte hur man ska göra för att undvika det. Är det någon som läser detta, och vet hur man gör, vore jag jättetacksam om ni ville tala om det för mig.


Föröker nu att dryga ut detta gigantiska mellanrum med lite text...

Hur tycker ni att jag lyckas??

Nu är det väldigt nära att jag nått botten :-)

Jag menar ju givetvis då botten på detta inlägg.



Ett hopplöst fall tycker jag - så snälla - om ni vet ett annat sätt-tala om det för mig och jag är er evigt tacksam.

Kommer ju då också att stå ut med att fortsätta att lägga in kort.

Ser ut som om min tanke att underhålla er med lite text medans ni skrollade ner för att göra en kommentar - misslyckas.

Tycker fortfarande att det är lika långt....

Hjäääälp......

På återhörande.

Dagens träning.

Oj, kom precis på mig själv när jag skrev detta. Men hallå -har jag blivit en så´n där träningsnörd som måste skriva och berätta hur duktig jag är. Hmmm - tål att betänka. Nå´n gång då och då men att jogga upp till datorn, efter varje träningspass, räknas inte ens som streching ;-D
Tycker faktiskt det är rätt nördigt när den ena försöker överträffa den andra. Finns en del sådana bloggar. Kan bara säga att de ligger inte som mina favoriter.
Ja ja nu har moraltanten fått säga sitt. Gå nu ner och sätt på dig lite te och doppa en fullkornsscorpa. Stoppa gärna in hela så det kan bli tyst på dig nå´n gång....
Var var vi nu då.... Jo träningshörnan.
Så himla kul och trevligt. Alla ( de som jag träffat hittills i alla fall) hälsar glatt. Tilltalar en. Jo dom är svenska :-) Fick t.o.m. så bra kontakt med en tjej där så vi satte på musik tillsammans. Troligtvis mest för att hon inte såg utan glasögon så jag fick kolla var powerknappen satt :-)Teamwork, fantastiskt. Dom håller koll på ens andning också. Tycker jag känns tryggt. En av dom sa till mig att andas i maskin 4 -ja, just den... Kan ju inte göra 2 sakersamtidigt i den maskinen hur kvinna jag än är. Men jag såg att hon var orolig så jag tog ett djupt andetag -hjälp där satt jag :-) ok jag andades ut-i dubbel bemärkelse-och kunde slingra mig ur maskinen efter 10x3 magböjningar.
Vi ses nästa gång ropar de hurtigt de som går hem efter dagens förvärv. En annan har ju precis börjat och har många maskiner kvar.

Nöjd som bara den ska jag glida ner i soffan och titta på antikrundan. Vilken belöning!!!

Kramkram ( ja sa kram inte kramp ) och på återhörande.

Misse i planeringen.

Jippie -hade tänkt gå och träna idag - meeen........

Lille Chicco har inte mått så bra på ett tag. Vi misstänker att det handlar om urinvägarna. Han får springa på lådan hela tiden och ser allmänt olycklig ut.

Denna ras har tydligen en större benägenhet att få njurproblem så Thommy for iväg till veterinären och tog Chicco med sig :-).

Jodå-urinsten-trodde vetrinären. Hon rakade honom på magen ( inga dumma tankar nu-det handlar om katten och inte Thommy ). Skulle göras ett ultraljud för att se så han tömt blåsan ordentligt. Det hade han. Han varså himla duktig berättade Thommy. ( Jag var ju inte med då eftersom någon måste ju jobba och betala vetrinärräkningen :-).

De vägde honom också eftersom han har lite mycket bukfett. Tror det är ett släktdrag. Kan katter bli som matte och husse-jo...tydligen, inga gener till trots... Han hade bara ökat 1 hg på ett år. Duktig kille. Tror jag ska stå på kattdiet ett tag ;-D

Hur eller hur så blev det pc i 10 dagar och smärtstillande.

783:- kostade kalaset därtill kommer medicinkostnad på 270:-. Ja, de små liven...

1000:- i självrisk- så mycket för den försäkringen Agria ...

Nu ligger han och sover så trött i sitt favorit torn och matte ska joina husse nere på andra soffan och ta en liten lur. Tids nog vaknar vi alla och det blir medicindags. Huajeda hur nu det ska gå...

Chicco - lille sjuklingen ligger till vänster och hans bror Piccasso till höger. Deär ragdolls och helbröder. 4 år gamla.
********BusBästa kompisar*********

Sagt och gjort...

Kunde inte tro att jag skulle kunna uppbåda så mycket entusiasm och övertygelse som jag gjort idag. Vilken underbar känsla att bli delaktig i livet igen. Med stor förväntan och barnslig glädje entrade jag Träningshörnan.
Thommy var med och har också köpt träningskort. Vi gör detta tillsammans. Bra med stöd och uppmuntrande hurrarop :-)
Möttes av idogt glada och välkomnande miner. Kändes bara så himla rätt. Ingen tittade snett och undrade vad det var för något som kom inrullandes :-D Näe, fullt så illa är det faktiskt inte men det var en tidsfråga.
Vi fick en jättebra genomgång av maskinerna ( nu vardet inga maskiner som gick runt med oss utan en jättetrevlig instruktör ifall någon försöker vara lustig ;-D). En del lättare en del svårare-som sig bör. Vi hade riktigt roligt under genomgången. Jag kan ju inte låta bli att ha roligt på min egna bekostnad. Tycker ibland att det gör saker lite lättare. Ingen behöver ju tycka något när de förstår min totala medvetenhet om min belägenhet. Lätt var det avklarat...
Fanns en maskin som skulle hjälpa mig att jobba med sidan av buk/rygg muskler. ( Säger bara halleluja så himla behövligt ). Nu var det bara det att jag kom knappt emellan själva hävkudden och stolen. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde och lyckades sparka sönder maskinen i mitt förtvivlade försök att komma in. Nu var det bara en liten, redan lös, plastskiva så det var lugnt. Nu satt jag på plats i alla fall. Testing testing. Vi får nog flytta dynan lite så det blir mer motstånd. Sagt och gjort... Där satt jag som i ett skruvstäd lätt bakåtböjd över min egna ryggrad-liksom. Ja ja det gick ju att röra sig framåt så jag gjorde mina tappra försök. Sedan skulle jag ju ur den också... Det var ju det. Ja sa till Thommy att om jag saknas och inte dyker upp som jag ska så leta i maskin 4 först. Är ju bra om han meddelar barnen detta också eftersom Thommy inte alltid är med. Nu vet ni det också! Har jag inte skrivit här på ett tag så är det Träningshörnan i Smedby - maskin nr:4 som gäller. Kom och ta loss mig. Men det är klart väljer ni inte att göra det så kommer jag ju att "rinna" ur maskinen förr eller senare ändå och då blir det inte roligt att läsa min blogg ,-)
Ska till jobbet i morgon efter en lång och härlig julledighet. Trodde väl inte att jag skulle behöva komma tillbaka med rollator men vi får se vad som fodras imorgon ;-)
Så var det ju maskin nr:3 också som ska stärka ländryggen-herre min je..... men det tar vi en annan gång.
Nyduschad och fräsh som en nyponros ska jag nu släntra ner lekandes lätt för trappan ( tror inte jag ska hålla i trappräcket - eller räcker det med en utmaning i taget? ). Jah ha undrar ni ju förståss vad ska hända nu då. Jo ser ni nu ska jag laga en god middag till oss för det har vi gjort oss förtjänta av. Tror att jag gör hamburgare med pommes och en god aioli till. Vi delar nog på en stor stark till det. Hör ju liksom till. Man blir ju törstig efter träningen-det vet ju ni som brukar träna också. Om det nu finns några därute som gör det-inte vet jag....

NOT ;-D
Skulle inte tro att menyn är i närheten av detta. Skojade bara.

Kram och på återhörande

Imorgon händer det!

Imorgon är första dagen på resten av mitt liv.
Om ni undrar vad denna dagen består av eller det som är kvar av den så kan jag meddela att jag , just nu bara bungyjumpar. Liksom hänger mellan 2 olika tänkande. Märkligt och en aning djupt men så är det.'
Som sagt imorgon börjar jag ta tag i mitt liv. Åtminstone den delen av mig som ska bära upp mig ett tag till - förhoppningsvis.
Träningshörnan - here I come...
Ser verkligen fram emot att ta tag i allt som kännts för djävligt allt för länge. Jag kan ju inte bara fortsätta att tro att det kommer att lösa sig framöver. Bara jag får bättre kondition så ska jag fixa detta med övervikten. Bullshit. Inget kommer gratis här i livet det har väl de flesta av oss erfarit på något sätt. Lika lite som att en ny karl kommer i brevlådan så kommer inte en ny kropp där heller. Man får faktiskt jobba för sina ideal och drömmar.
Att jag har en hjärnvilja kan jag bevisa genom att jag slutade röka för dryga 5 månader sedan. Inte ett enda återfall. Tänker på ciggaretter dagligen och tycker att livet tappat en gnista. Känner mig inte lika glad längre och tycker att livet suger i stort. Hjälper föga att mina nära och kära berömmer mig och tycker att jag är så duktig.
Som en motvikt till detta tänkte jag att min ökade viktuppgång kanske skulle jämna ut eländet- om jag går ner i vikt. Få tillbaka känslan av tillfredställelse med mig själv. Sluta gräma mig när jag passerar spegeln. Sluta lura mig själv med att jag blir ju äldre, vem bryr sig. Det är tillåtet att bli gumma. Gummor är rundhylta, snälla och godmodiga. En fördel finns det faktiskt. Jag har inga rynkor-nå´nstans :-D Vad händer nu när jag ska viktminska mig? Kommer jag att falla ihop som en hopfälld paraply? Har ju hört någonstans att man ska ta det försiktigt så skinnet hänger med. Jodå -jag vet hur det ska gå till. Påläst sedan år tillbaka då jag tänkt att sätta igång och träna igen...
Ja, hur eller hur...
Imorgon händer det. Då har jag aktiverat min hjärnvilja att börja träna. Faktiskt är jag förprogramerad för att inte komma undan igen.
Kan ju halka förståss när jag går ut och kollar i brevlådan om det kommit en ny kropp - idag kanske....

Förtsättning följer.......

Traditionsfylld kalkon = Super gott.

Tack än en gång kära vänner för en fantastiskt trevlig och underbart god kväll. Livsandarna börjar återvända till mig nu men det satt åt - om man säger så :-)

Lite god vickning av denna tjusiga kaliber bjöds vi på när vi kom.

Här är några som njöt av det goda: Den årliga matchen om vem som är bäst på ishockey gick åstad som planerat. Jag var nära att vinna mot Gunnar men så var jag tvungen att sätta mig lite mer till rätta. Vad händer då - tror ni... 1-0 till Gunnar. Snudd på fusk tyckte jag, men ingen höll med mig :-( :-D

Men...innan det tuffa spelet satte igång blev vi bjudna till bords för att avsmaka denna ljuvliga kalkon som vi sedan tidigare traditioner avnjutit till fullo. Inte behövde vi bli besvikna denna gången heller :-))) Sedan då den tuffa matchen. Snacka om inlevelse ;-D

Visst är mormor duktig Freja?

Grattis Andreas!

Så blev det dags för lite trevligt sällskapspel.Det är ju inte helt smärtfritt om nu någon skulle tro det ;-D

Och med detta vill jag säga -återigen-tusen Tack för en trevlig afton i goá vänners sällskap.
Puss och kram på er allesammans från mig och min familj!

Borta bra men hemma bäst.

Så har man då återvänt till fäderneslandet och till kära gamla trygga smedby.

Det har varit en fantastiskt skön och avkopplande resa. Har varit helt underbart att få ha barnbarnen så nära sig hela tiden. Tänk att få vakna upp med en liten Annie uppkrypandes i sängen och säga god morgon mormoj - ( att jag skriver ett litet j på mormoj är för att det är så det låter när Annie säger mormor. Lite Stockholmska har tydligen fastnat efter lek och bus med kusinerna :-)). Oslagbart är det i alla fall. Lille Charlie jollrar på sitt vis men jag vet inte riktigt om han menar god morgon ännu. Nu tror jag ju det men... ;-)

Vi startade våran resa till Göteborg tidigt på torsdagsmorgonen. Vi hade fint väder hela vägen och mycket lite trafik så tidigt på morgonen. När vi närmade oss Simlångsdalen bjöd vinterlandskapet på vackra scener.

Inte den mest rättvisa bilden kanske men man tar ju vad man får :-) inne i bilen blir inte urvalet så stort. Väl framme i G-borg strålade solen och det var kyligt men skönt.

Väl ombord tog kapten på skutan väl hand om oss, som bara han kan göra... Vackra Nyårsblommor i båda hytterna. Chokladkartong och frukt. Specialdricka som Annie gillar. Snacka om värme och omtanke. Tusen tack till Stenas bästa kapten, pappa till mina barn och morfar till våra underbara barnbarn.

Vädret höll i sig och det blev en fantastisk solnedgång. Knappt någon vind alls.Att det inte var någon vind ställde tyvärr till det för fyrverkeriet lite senare på kvällen. Thommy backade upp båten i älven och la oss på 1:a parkett för att resenärerna skulle få en bra utsikt till skådespelet. (Som ni kanske läst tidigare så vet ni att det var flest tyskar ombord som kommit hit för att med Stenas hjälp fira nyår). De första pjäserna smällde av och vackert var det. Meeeeen, så var det ju det där med vinden. Ett tjockt rökmoln la sig trilsketi vägen efter de första raketerna och vägrade bara att skingra sig. Där stod alltså massor med folk överallt i G-borg och på båtar och tittade på ett tjockt grått rökmoln. Att skådespelet fortsatte-jodå, vi hörde smällarna ;-( Det var trist och synd. Dels gick det upp en massa pengar i rök !!! och dels alla förväntningar. Tråkigt för arrangörerna. Men men-show must go on.

Nu stuffade Stena Scandinavica med Thommy vid spakarna mot nya äventyr.

Som jag sagt tidigare så var det fantastiskt fint väder. Inte en krusning på havets yta. Ser bra ut det här. Känns inte att man är ombord på en båt faktiskt, så lugnt går det. Vi tog oss en runda runt båten och tittade på all vacker utsmyckning som personal hållt på med hela dagen. Jättefint. Mötte vackert uppklädda och festsugna människor.

Det var minsann fler som hade klätt upp sig till fest. Kolla bara.

Senare på kvällen var ju bara tvungna att pröva lyckan på enarmande banditer. Detta är en stor men trevlig last. Ni ska veta att vi har vett att sluta i tid...... ;-D Sedan tycker vi ju det är viktigt att lära barnen i tid att man kan ha roligt på olika sätt ,-)

Jag kommer strax!

Om det gav någon utdelning-kolla: Sarah´s och Monica´s "stora"vinster - men dock...

Kvällen och natten avlöpte väl och folk roade sig på olika vis. Såhär gjorde vi:
Vi åt mycket gott och umgicks.

Väl framme i Kiel tog vi en skön promenad och gick in och tog en fika på Starbucks. Härligt!!!!!

Trötta och nöjda återvände vi till båten för att klockan 19.00 återvända till G-borg.

En lika skön och lugn hemresa blev det.

Än en gång tusen underbara tack för det trevliga och vänliga bemötandet vi alltid får på Stena Line. Många goá kramar till hela besättningen från Monica med medföljande familj. Speciellt vill jag tacka min underbara man för han är den han är och så fantastisk människa.

Ja, detta var lite från vårat nyårsfirande som jag gärna delar med mig av, till er som tycker det är kul att titta in här och checka lite vad jag och min familj har för oss.

Kram på er allesammans och god fortsättning! På återhörande.