Tid - Värderingar.

Att reflektera är en konst. Kanske t.o.m. en konstart?! I dagens samhälle där stress och oro präglar våran tid så mycket, kan det vara en konst att ge sig tid. Ge sig tid att reflektera. Våga stanna upp och ge dagen / livet en eftertanke. Har vi tid till det? Är risken för stor att vi ramlar ur ”hjulet” och tappar för mycket tempo, det tempo som idag reglerar våra liv. Vi läser och tar del av – med stor förfäran - allt negativt och katastrofalt som presenteras oss dagligen via massmedia. Massmedia som ger oss en förvrängd bild av verkligheten? - eller? För nog finns det väl något gott och positivt i samhället? Vem tar över egentligen och ger oss vuxna och barnen nya värderingar? Massmedia? Blir det bara svart eller vitt? Var finns balansen? När vi mer och mer tillåter oss att hamna utanför det sociala umgänget som en familj ger vad händer då med våra värderingar, vad skickar vi med våra barn för värderingar? – Att inte ha tid?! Många frågor som man borde ge sig in i och reflektera över. Gör vi det? Hur kommer det sig att barnen, ungdomarna känner sig så vilsna. Var kommer allt våld ifrån? Hur kommer det sig att vi är så vilsna- vi som är vuxna och ändå har något annat att relatera till än våra barn? Jo – tid. Tid att reflektera och fundera över våra värderingar och vad den ”nya tiden” gör med värderingarna.
Är det så konstigt att barnen/ungdomarna känner sig så vilsna när tonårsperioden inte är över, ens när man fyllt 25? Man måste ju studera och få bli etablerad i samhället för att kunna få ett jobb överhuvudtaget idag. Man bor hemma, det blir ju billigast så. Helt riktigt i och för sig. Men tonårsperioden förskjuts. Hela livet förskjuts. När börjar man själv ta ansvar för sitt liv? De vuxna blir inte heller ”vuxna” man blir en förlängd ”barn/ungdomsförälder”. Vart tog tiden vägen som de vuxna skulle ha tillsammans nu när barnen vuxit upp? Vad gör det med oss och våra liv?
Kram och på återhörande.

Åter till vardagen.

Så har det då blivit måndag igen. Långt ifrån lugn och avkoppling radar veckan upp sig framför mig. Har inte varit på jobbet på ett tag då jag drabbades eller snarare insjuknade i något som "lillflärpan" tagit hem från sitt dagis. Oj, vad sjuka vi blev flera stycken i familjen i påsk. Vinterkräksjukan - så behöver väl inte tillståndet beskrivas mer. Känner mig rätt återhämtad men skulle kunna sova en vecka till - minst. Är egentligen ledig idag men ska strax in på ett möte på jobbet. Ja a så är det. Ingen rast och ingen ro.
Bilden tog jag på Kap Verde i höstas. Inte är det väl konstigt att man längtar bort ibland.
Kram och på återhörande.

Det var den dagen.

Trots att jag förlorade 1 timma så där på direkten har dagen uratat sig väl. Har suttit mest vid datorn och skickat iväg kort för framkallning. Det är våra resebilder. Det är ju kul att ha dom i album och kunna visa hur det ser ut där man varit. Dessemellan har jag "matat" tvättmaskin och tumlare. Nej, jag har inget stort akvarium....Men jag hade en stor hög tvätt. Nu är den uppäten - nästan. Sedan gjorde jag det igen................lagade mat. Var sugen på pannkakor. Fram med mjöl, mjölk och ägg. Knäckte ett ägg knäckte ett till i med lite mjöl. Men hallå, va´nudå - grahamsmjöl! Spännande. Jag kan ju ta hälften hälften - liksom. Sagt och gjort. Det är bara det att jag skippade vetemjöl helt och tog 4 dl grahamsmjöl istället. Skulle göra en liten sats till mig bara. Men gu´va´tjockt det blir. Vad gjorde jag? Ahhh, visst ja. Skulle ju bara göra en liten sats. Detta är ju mjöl till 4 pers. Jaha. I med mer mjölk och fram med fler ägg. Mätt lär jag ju bli. Sedan ska det ju vara något till. En fyllning - liksom. Hmmm. Eftersom jag är så välfylld själv....va´f-n, vem sa de´... så får det bara bli lite hallonsylt. Who´s kidding who?!
Tvättis och tumlis håller sams i tvättstugan, jag springer upp och kollar nedladdningen. Ner i köket igen och på med smeten i pannan. Jag säger bara det. Jag kommer aldrig att laga pannkakor med vetemjöl längre. Det var så himla gott. Knökmätt blev jag. Resten frös jag in.
Receptet kan ni få om ni vill - riktiga bantarpannkisar blev det :-)
Nähä, nu ska jag iväg till "lillflärpan" hennes föräldrar ska ut och roa sig igen. Att dom bara kan me´. Är visst nå´t årsmöte i samfälligheten.
Ja ja men det vet man ju hur hett det kan gå till på så´na möten. ;-)
Kramis å på återhörande.

Sommartiden...

Visst ser det alldeles underbart ut! Snart är vi där, i böljan den blå...

Ja a då ställde vi om klockan - igen. Ett evigt hasande fram och tillbaka egentligen. Hmmm. Kommer ihåg argumenten när detta infördes 1980, men tycker fortfarande - vad ska det tjäna till - egentligen. Då var det nå´t om kossorna och sovmor´nar, ja ja.
Vet ni - jag missade det - ohhh, ve och fasa. Kommer jag nu att räknas till de mer otillräkneliga :-(
Kram och på återhörande.

Stay Friends.

Har sedan en tid tillbaka signat in mig på Stay Friends och måste säga att det är ju helt fantastiskt. Jag har nu fått kontakt med 7 stycken av mina gamla klasskamrater från grundskolan. Vilken möjlighet detta ger att kunna hitta och bli hittad av skolkompisar. Fantastiskt att få höra hur det blev för dom och hur de har det nu. Vill verkligen rekommendera denna sidan.

Igår kväll var jag hemma hos min dotter och hennes familj och såg finalen på Let´s Dance. Trevlig underhållning i sig men kvällens skratt stod Jonas för (dotterns sambo). Vad är det egentligen som händer hos en när en annan människa slår sig - dock inte illa, men dumt. Jag och dottern Sarah, vi började skratta å då menar jag skratta. Det enda Jonas gjorde var att slå huvudet i en GOLVlampa... Bara de´, men ändå. Varför är det så roligt när andra gör bort sig. Kan det vara glädjen över att det inte alltid är jag som gör bort mig? Glädjen över att det inte gjorde ont på mig - denna gången, i alla fall? Eller är det bara så att en del människor har ett utpräglat sinne för sjuk humor? Personligen tror jag att jag kan svara JA på alla alternativen. Skönt på nå´t sätt att veta att man inte äger sin "dumstrut" :-) Man bara leasar den emellanåt.
Vi hörs...

Stadsbild.

Har nu varit på sta´n med dotter och barnbarn. En mycket trevlig om än lite blåsig stund. Något som slog mig (aj) :-), var att det är så mycket folk som går klädd i svart och grått. Det bara liksom flöt emot mig som en stor flod av olja. Sa till min dotter -" Tänk om någon månad då kommer människorna att klä sig i ljusa varma färger, vilken skillnad det blir då". Så underbart det ska bli att se denna ström av människor i alla regnbågens färger flöda emot en. Jag längtar faktiskt efter att få se lite lättklätt folk. Inte så att jag är pervers - eller så...:-) Utan bara denna färgklick som gör mig glad. Har haft gråskala alldeles för länge nu, enligt min mening. Hade faktiskt tänkt att titta på något trevligt till den stundande våren, men tappade liksom lusten. Vill ju inte sticka ut och bli "uppkäftig". Vill ju inte vara någon trendbrytare. Lämnade affären i ogjort ärende. Drog upp dragkedjan i min röda jacka. Tog ett extra varv med halsduken runt halsen. Klev ut i blåsten igen. Tittade på mitt barnbarn och min dotter och solen sken med vårvarma strålar.
Kram och på återhörande.

Hej å hå...

Vad kul att äntligen få vara med - om man säger så. Har hört talas så mycket om "bloggandet" men inte riktigt vetat hur man kommer dit eller dit eller dit. Vad jag har förstått så finns det ju massor av olika bloggsidor. Vet fortfarande inte riktigt vad det här kommer att medföra eller kanske tillföra men alltid kul att prova.
Tänkte jag skulle berätta för er att våren har gjort sitt intrång idag! I mitt kök!!! Jodå...en hel armé av vårstinna välmarcherande och superhungriga svartmyror korsade min välplanerade dag av att inte göra något. Istället fick jag gå lös med höger pekfinger och visa dom riktningen ut - till en bättre värld om ej inte liv. De små rackarna härjade vilt precis överallt. Upp på väggen, ner i kissarnas vattenskål under den - ja överallt. Ni ska inte tro att jag hade hjälp av kissarna att fånga de små inkräktarna. Näe då. Vi ligger här slött och kollar matte slita färdigt så kanske det hamnar något extra gott på tallriken. - " Du Picasso, tror du dom går att äta"? Hittade slutligen in/ut gången. Vid tröskeln till altanen. Säger bara en sak - Myrr. Klart.
Kram och på återhörande.