Tid - Värderingar.

Att reflektera är en konst. Kanske t.o.m. en konstart?! I dagens samhälle där stress och oro präglar våran tid så mycket, kan det vara en konst att ge sig tid. Ge sig tid att reflektera. Våga stanna upp och ge dagen / livet en eftertanke. Har vi tid till det? Är risken för stor att vi ramlar ur ”hjulet” och tappar för mycket tempo, det tempo som idag reglerar våra liv. Vi läser och tar del av – med stor förfäran - allt negativt och katastrofalt som presenteras oss dagligen via massmedia. Massmedia som ger oss en förvrängd bild av verkligheten? - eller? För nog finns det väl något gott och positivt i samhället? Vem tar över egentligen och ger oss vuxna och barnen nya värderingar? Massmedia? Blir det bara svart eller vitt? Var finns balansen? När vi mer och mer tillåter oss att hamna utanför det sociala umgänget som en familj ger vad händer då med våra värderingar, vad skickar vi med våra barn för värderingar? – Att inte ha tid?! Många frågor som man borde ge sig in i och reflektera över. Gör vi det? Hur kommer det sig att barnen, ungdomarna känner sig så vilsna. Var kommer allt våld ifrån? Hur kommer det sig att vi är så vilsna- vi som är vuxna och ändå har något annat att relatera till än våra barn? Jo – tid. Tid att reflektera och fundera över våra värderingar och vad den ”nya tiden” gör med värderingarna.
Är det så konstigt att barnen/ungdomarna känner sig så vilsna när tonårsperioden inte är över, ens när man fyllt 25? Man måste ju studera och få bli etablerad i samhället för att kunna få ett jobb överhuvudtaget idag. Man bor hemma, det blir ju billigast så. Helt riktigt i och för sig. Men tonårsperioden förskjuts. Hela livet förskjuts. När börjar man själv ta ansvar för sitt liv? De vuxna blir inte heller ”vuxna” man blir en förlängd ”barn/ungdomsförälder”. Vart tog tiden vägen som de vuxna skulle ha tillsammans nu när barnen vuxit upp? Vad gör det med oss och våra liv?
Kram och på återhörande.