Ett sagobröllop.

Ett riktigt sagobröllop med en "riktig" prinsessa och prins. Här ser ni utom all tvekan - Årets brudpar!!!
Ja, jag vet men jag är en stolt mamma och svärmor :-)
Så vacker/ra!

�ntligen!

Det blev en halvmulen dag-pl�tsligt! Jag hade 318 mail att kolla. Tittade in p� facebook och kollade staus d�r. Gick vidare till min blogg. Fanken ocks� har ju ett spam eller vad det �r. Ser ju inte vad jag skrivit eller kan skriva nytt. Ja ja nu tar vi det lugnt och metodiskt.
Sim Sala Bim. Jag fick bort det......
Hur gjorde jag d� Hmmm Hur var det nu.
Jo - jag h�.klickade och valde kodning. Valde d�r v�steuropeisk (Windows) och vips.....
S� nu kan jag blogga igen. K�nns bra!
Kramisar till er alla l�sare. Ni andra ox� ;-D

Reunion - Yeeaa :-)

Äntligen!!!
Nu har de första anlänt hem. Helt underbart. Sarah och Jonas och mormors guldklimpar kom strax efter 21-tiden igår.

Thomas ringde hem för en stund sedan. Då lämnade han Sundsvall. Avverkat 30 mil och har "bara" 30 kvar till Sthlm. Där lämnar hans resekompis honom. Meeen... Fia möter upp honom på Arlanda där han ska lämna kompisen. Skönt att han får ressällskap resten av resan också.

Thommy ringde strax efter 12.00 att han satt på tåget. Jag hämtar honom klockan 16.03. Efter det lämnar jag Fia vid flyget.

Sedan är det bara att åka hem och lasta av bagaget - menar inte Thommy :-) - sen bär det av till en härlig grillkväll hos Sarah o Jonas med gullklimparna - me like!

Oj, vad jag älskar min familj!!!

Konsekvenser :-(

Ja a detta askmoln har verkligen ställt till det. Naturkrafterna har vi lite att sätta emot. Borde vi tänka på innan vi gör den förbannad med våran nonchalans genom förstöring.
Nere i Wien sitter min dotter med sin familj. Barnen är 3,5 år och 8 mån. Så det är ju inte så lätt att skutta hem som över en mosse. Efter de åkt dit förra torsdagen så stängde de luftrummet en timma efter. Konstigt att det inte fanns ett betänkande innan man slussade ut dessa människor. Kan knappast tro att flygbolagen blev "tagna på sängen"! Är allt detta p.g.a. profittänkandet.
:-( Sorgligt.
Nu åkte de med Ryanair från Skavsta. Där står bilen! Inte får de tag på bolaget via telefon. Inte via nätet för där ligger det nå´n bugg... Visste ni att det kostar 10:-/minut att stå i deras telefonkö!!!!! Hur många vet det egentligen mer än deras ekonom? Så vilka är nu alternativen?
1. Hyra en bil och köra med småbarnen på fredag natt från Wien till Kiel och ta båten till G-borg. Sedan tåg till Kalmar. Till vilken kostnad? Och finns det platser?
Suck!
2. Boka in sig på ett annat flygbolag och försöka komma till Kastrup... Betänk också med småbarn. Bilen står i Skavsta. Det blir riktigt dyrt :-(
3. Ha is i magen och avvakta nu när lufthavet har öppnats upp - men för hur länge? När stängs det igen. Hur ska vi kunna omboka vår biljett när vi inte får tag i bolaget? När finns det platser?

Den stora frågan för dem är givetvis - när kommer vi hem? Att inte ha ett datum. Att inte veta är väldigt påfrestande. Dessutom att ha bröllopsbestyr och uppbokade tider för olika konsultationer minskar ju inte stressen.

Återstår bara att hoppas att det löser sig på ett bra sätt och att arbetsgivaren har förståelse för att detta inte är en frivillig situation.

Och till sist en fråga till alla ni ockrare som höjer era priser i rent profittänkande - sover ni gott om natten? Lär ju inte få något svar så jag svarar själv. Förmodligen för ni har ju varken känsla eller förståelse för andra. Uttnyttja är tydligen mångas ledord.
Tack för ordet.

KASAM

Tillhörighet - Tillit -och Trovärdighet är tre stora ord. Pratas sällan om men alla har ett omättligt behov av att känna detta. Vad händer när man inte har känslan av ett sammanhang? Man blir förvirrad, ledsen och arg. Kan detta vara en förklaringsmodell för hur det ser ut i samhället idag? I världen? Har var och en fått för mycket ansvar? Blir det för mycket tyckande som bara förvirrar och oroar. Jämställdhet i all ära men det får ju inte vara till vilket pris som helst. En del människor är helt enkelt inte "spantade" för ett större ansvar. Vad händer då i jämställdhetens namn. Man blir förvirrad, ledsen och arg. Känner sig blottad och går i försvarställning. Känner sig mindre värd och tappar fotfästet. Tillhörigheten, tilliten och trovärdigheten på mänskligheten är bortblåst. Vad finns kvar? En frustrerad människa som är ledsen, deprimerad eller arg. Människan har sedan urminnes tider alltid haft en ledare. Varför är det fel att ha det idag när det verkligen behövs!? Ja, ja jag vet vi har ju regeringen men hur långt från folket är dem! Känns ibland som systemet är för självbevarande. Idag har ju människan inte tid att stanna upp och höra hela meningen, utan tolkar den efter sina egna övertygelser. Ur detta missförstånd kan det ju inte komma något gott.
Jag kommer osökt att tänka på skillnaden mellan psykiatrin och somatiken (kroppssjukvården). Där är det en otrolig skillnad i heriakin. I den somatiska vården råder det aldrig någon tvekan om vem som ska göra vad. Inte heller någon tvekan om vad som ska göras. Till närmelsevis inte heller så många skriverier om hur dåligt vården sköts. Jämför man det med psykiatrin så är det stor skillnad. Här finns ingen heriaki. Här är alla lika bra och värdefulla. Det är väl gott så. Det är ju det man försöker få patienten att förstå också. Men det fungerar dåligt när alla ska bestämma och få tycka sitt. När man gör som man vill ändå. När det inte finns en bra ledning eller ledning över huvudtaget kan det bli väldigt kaotiskt. Vem ska man lita på? Vem känns trovärdig och som jag kan känna tillit för?. Här finns inga omedelbara självklarheter. Här få man gå på intuition. Här är alla lika bra och ingen ska vara mer än den andra. Sedan spelar det ingen roll
vilken utbildning du har. Stanna upp för en stund och försök känn efter hur en sådan miljö påverkar en människa som redan är i underläge, förvirrad och frustrerad. Knappast läkande. Så vad jag vill ha sagt är att utifrån min erfarenhet av livet och yrkeslivet är det otroligt viktigt att ha ett sammanhang. Inte minst i vården är det viktigt att alla vet sin roll och är stolta för den. Endast om det finns en bra ledning, endast då kan vi se goda resultat och ilska, besvikelser och frustration behöver inte födas lika snabbt och få så mycket näring så det blir en förödelse för människan själv och samhället.
KASAM är känslan av sammanhang som enligt mig föder tillhörighet - tillit och trovärdighet.

Kram på er och på återhörande.

Norrland för 1:a ggn.

Oh-Rey here we come!

Trots avsaknad av skenskarvar är det sövande att åka tåg... En jättebra avkoppling för trötta resenärer.

Börjar bli lite segt. Har rest i flera timmar nu och bytt på 2 ställen. Inga långa väntetider som tur är.

Så var vi då framme i Åre eller som det kan låta för vissa - oh-Rey :-)Kul.

Världens bästa killar! Helt underbart fantasiska. Jag är så glad och stolt att jag känner dem. De är mina båda två ;-) Ja,ja Fia, jag delar med mig - självklart:-) Älskar er!

Här har världens bästa bartender fixat välkomstdrink till mor och far. Så omtänksamt!

Skål då käre make och skönt att vara framme.

Parkvillan är ett populärt ställe. Det var tur att Thomas reserverat ett bord för oss. Lite mat innan läggdags ska bli gott. Det blev en laxhamburgare á la Viktor. Supergod och poppis.

Ingen egentlig fjällstuga men ändå speciell med denna bakgrund.

Thomas visar oss lite omkring i omgivningarna. Har en böjelse för vackra kyrkor. Kunde inte låta bli att ta ett kort på detta byggnadsverk.

Här bär det iväg på isen. Ska strax upp på fjället. Tänk om man får se en björn eller åtminstone en ren. En järv kanske...? Fjällräv, varg. Lämmel??

Fjällvidder. Kargt, vindpinat och fantastiskt. Varken varg, björn eller något annat så det var lugnt. Det hade varit trevligt att få se något av djurfaunan.

Vad ska man säga. Var rädd om vår vackra jord är det enda jag kommer på...

Står på toppen av fjället som vi åker skoter på. Hela Åre ligger nedanför.Dit upp ska vi. Åker nu karbinbanan.

Ja, då var man då uppe på Åreskutan. Inte riktigt på toppen men väldigt nära. Thomas tar sig ner på snowborden och Thommy och jag med karbinbanan.

Otroligt vackra vidder. Här ligger Åreskutan i bakgrunden och Thomas i förgrunden. Lika enastående båda två!

Rissla eller Ristafallet. Vattenmassorna har frusit till is i fallet - liksom. Häftig och kuslig känsla att stå där. Tänk om allt bara släpper, sådär...

Här har toppen på Åreskutan tittat fram. Ligger ofta dolt i molnen.

Fjället i all sin glans.

Interiör från CopperHill. Väggarna är klädda med koppar... Här grillar vi utanför lägenheten i det vackra vädret.

Tusen Tack till vår underbara son Thomas som gjorde det möjligt för oss att se fantastiska Åre med omnejd. 12 timmar tog det med tåget dit men det var en behaglig resa. Skönt att komma bort ett tag. Vi fick ett så fint mottagande och blev väl omhädertagna och visades runt. Vi bodde i Thomas lägenhet som låg mitt i byn. Thomas hade ordnat med en scootersafari i födelsedagspresent till Thommy. Gissa om det var en upplevelse. Vi åkte karbinbanan nästan till toppen på Åreskutan. Högt var det och en fantastisk utsikt. Var och tittade vid Thomas förra arbetsplats Trillevallen också. Tjusigt. Vilket otroligt väder vi hade! Sikten tog andan ur en. Ristafallen var en upplevelse också. Tänk att stå mitt i ett vattenfall! Det var tack och lov fruset :-) En hisnande känsla var det i alla fall. På väg tillbaka så stannade Thomas till vid ett gigantiskt hotellbygge. CopperHill tror jag det heter. Vilken anläggning... Slatan och annat folk som har råd att betala c:a 2,5 - 3,5tusen/natt bor där. Jag har i alla fall kort - bilder alltså - därifrån :-)

Molnigt värre...

Idag när jag tog en sväng med cyklen kände jag svavellukt i luften. Kan det vara möjligt? Borde inte luften vara så pass utspädd så att det åtminstone inte luktar svavel? Island ligger ju en bit från Kalmar - liksom.
Visst känns det lite konstigt att det händer så mycket naturkatastrofer runt om i världen.
Jag hörde ett program på radion där de pratade om alla dessa katastrofer. Där var en kvinna som frågade om det var jordens sätt att ge tillbaka på all miljöförstöring. Hon fick till svar att det inte var så - men jag undrar jag...

Ha det gott och lev i nuet...

Hej igen!

Har inte mått så bra och har inte haft inspiration att skriva. Ska försöka att återhämta lite energi och hoppas på snart återseende.
Kram så länge.

Alla Hjärtans Dag i antågande.

Vill därför önska ALLA en alldeles underbar Alla Hjärtans Dag!

Ta vara på varandra.

Kram på Er!

Vad hände egentligen på den där kryssningen?

Äntligen har livsandarna börjat återvända. Jag har varit jättetrött en längre tid och är fortfarande av olika anledningar. Men nu har jag samlat kraft och humorni för att berätta lite om vad som egentligen hände på den där dansbandskryssningen.

Hela resan började med att jag reste med tåget till min bästis i A-sås. Hon hämtade mig i Borås efter en viss försening med SJ.

Vi åt och drack och hade mycket att prata om så kvällen blev till natt och klockan 02.30 tog den dagen slut. Sovmorgon - tack o lov -sedan iväg till G-borg och båten. Innan vi åkte till båten fick jag träffa lilla Joel. En alldeles underbar liten kille som bara skrattade och log förnöjsamt hela tiden. Så söööt. Kolla >

Tror ni jag blev förförd - eller..... :-))) Sötnosen !

Ja, det var inte lätt att slita sig från min nyförälskelse men det fick ju gå.

Ner till båten bar det. Där tog Thommy emot oss och installerades oss där vi skulle höra hemma-om man säger så.

Så satte det hela igång - häng med:

Båten var fullpackad med danssugna människor. En reflektion som vi gjorde var att det faktiskt var väldigt många yngre människor med. Det verkar som om dansbandsmusik har fått en renässans tack vara dansbadskampen på Tv. Kan ju vara så.

Så himla mycket dans och "Queen of the dancefloor" blev det inte så mycket med. Det var knökafullt i varje skrymsle och vrå. Får jag liksom inte glida ut och svänga min lekamen i rytmen till musiken-ostört-då får det va´;-D Men vi åt och drack till klockan blev 02.30 igen - innan vi kom till sängs.

Om vi raggade något? Klart vi gjorde. Jag fick span på en snubbe i blå kostym. Han hade -konstigt, tyckte jag -ränder på armarna. vet inte varför men det så ganska snyggt ut. Hur eller hur så lyckades jag övertala denna snygging att ställa upp på ett kort med mig. Ville ju visa mitt kap när jag kommer hem . Visst är det snudd på en 10 poängare :-)

Så här roligt tyckte vi att det var att fångat "högviltet" på båten. Bra jobbat Tjejer ;-D


Vi gjorde faktiskt också sta´n. Kiel.
Tillbaka till båten för en ny runda av mat, trevligt sällskap och dans.

Vi höll på till klockan -gissa... - rätt 02.30. Blev liksom tvång i det hela ;-D


Om vi var trötta? Gissa :-)))


När det vardax att åka hem blev vi hämtade. Tur var ju det. Ingen av oss var ju körklar-om man säger så. Som tur var åkte jag tåget hem.

Tack för en fantastiskt fin och rolig resa. Älskar Er!

Nu är det bara att fortsätta att skrolla neråt eftersom det blir mellanrum när jag lägger in korten. Där nere i botten kan man kommentera om man vill.

Ha det gott och mer kommer.

Romantiken lever - tack och lov!

Det är så otroligt fantastiskt att få uppleva romantik efter snart 40 års äktenskap.

Thommy, min man, är speciell. En varmare mer godhjärtad människa får man leta efter.

Vi har våra ups and downs och mycket kan vara slitsamt. Han har en ovana som jag haft svårt att förlika mig med genom åren. Det är bara det att jag har inte haft något bättre val än acceptera. Ovanan han har är att ständigt lämna mig. Detta är p.g.a. hans arbete. Ja ja ja jag vet - men blir ju inte mindre ensam av att veta. Hur eller hur har detta funkat i över 40 år faktiskt. Han var på sjön när vi träffades. Seglade som befälselev till sydamerika. Oj vilken sorg -nyförälskad och lämnad. Lika otroligt fantastiskt var det när han kom hem till mig. Så har det varit genom åren.

Nu häromdagen åkte Thommy på jobb igen. Taxin hämtade honom 04.30. Han hade skottat och sopat uppfarten.

Det hade kommit en del nysnö på natten. I den vall han skottat upp hade han skrivit:

I love you

Detta såg jag först i dag. Det sköna leendet han satte på mina läppar och den värme och kärlek jag kände i mitt hjärta är otroligt att få uppleva efter 42 års gemenskap.

Jag älskar dig Thommy

Tack för du finns för oss.

Otroligt...

Nu händer det snart!
Jag ska iväg på en dansbandskryssning till Kiel: Jiha...
Ska bli kul att komma ut lite i svängen igen. Var ju 100 år sedan minst. Att takterna sitter i det betvivlar jag inte. Men sedan gäller det att röra kroppen också ;-)

Förbereder mig idag till detta äventyr med att gå (köra) till gymmet. Här ska svettas... Har jag tur så är inte Christo där ;-D Vet ju inte vad jag skulle göra med honom. Vill ju inte byta kryssningen mot handfängsel - om man säger så...

Rapport följer....

En kvinnas vecka på GYM. Eller ett gott skratt förlänger livet!

Om du läser detta utan att skratta högt, är det något fel med dig. Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en regelbunden träningsrutin...

"Kära dagbok. Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök. Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder. Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg. ________________________________
Måndag: Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo! Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande! Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten. Detta kommer att bli en fantastisk vecka! ________________________________
Tisdag: Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt liv för mig. _______________________________
Onsdag: Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK så länge jag inte försöker styra eller stoppa. Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande. Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en så gammalmodig aktivitet när det finns hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat skit också. _______________________________ Torsdag: Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte. _________________________________
Fredag: Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps! Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås! Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren? ________________________________
Lördag: Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen... ________________________________
Söndag: Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över hela golvet!

Första vägningen.

Idag har det gått en vecka sedan jag började mitt nya liv :-)
Nya liv innebär faktiskt att ständigt vara sugen på något gott. Inte att förglömma mitt latenta rökbegär som också pockar på. Hårt liv denna kvinna lever nu för tiden. Enda "tankningen" jag får är min självbevarelsedrift. Ge inte efter.......Ge inte efter....... Mitt nya mantra :-)
Ja, det går ingen nöd på mig. Jag har ju att ta av - liksom....än ,-)
I alla fall så har jag gått ner 1,3 kg på en vecka. Nu vet jag ju nå´nstans att det är mycket vätska. Hur eller hur så slipper jag ju skvalpa omkring med 1,3 liter extra....

Leos Lekland -Yipiii...

Igår (fredag) flexade jag ut vid lunch. Ville följa med mina barnbarn till Leos. Har iofs. varit där en gång tidigare men idag var morfar med också. Annie var överlycklig och så förväntansfull.

Följ med på en åktur - vetja... och kolla in plejset.... en guidad tur av Annie...Jag låter bilderna tala för sig själva. Kul är det och motion får man. Säger bara - åk dit...

Så plötsligt bara händer det! Leo kommer dit för att dansa och kramas med barnen. Annie bara

älskar Leo.

Hopp - hopp - hopp så himla kul att känna tyngdlösheten... Det är nog därför man nästan aldrig ser någon vuxen i detta redskap. Det är ju liksom redan kört :-)

Kan ni tänka eratt denna lilla tuffa tjej, på nästan nyligen fyllda 3 år, vågar åka ner för denna jätterutchkana själv! Jodå... Är man stolt och glad... Härligt med frimodighet :-)

Törstig och hungrig blir man ju men det är det inga problem med. Såhär fin och god mat finns det att köpa där, så det går ingen nöd på en...

Efter lite ny energipåfyllning var det dags att lura med mormor i leksvängen. Kan ju inte sitta där och gömma sig bakom Charlies vagn hela tiden och verka upptagen. Så här gick det till.

Efter det så smakade det mer :-D

Ett annorlunda hav än vad morfar är van vid men han fixar detta lika smidigt som de andra :-DShow must go on....

Otroligt nog började tröttheten ge sig till känna och det började bli dags att åka - hem...

Eller vad tycker ni att det ser ut som? ;-D

Och lille prinsen som sovit sig genom hela besöket kommer att kräva sin revanch-det förstår vi :-)))

Kul att ni ville vara med oss på denna rundtur. Hoppas ni haft det lika trevligt som vi hade.

Tycker ni att det var något som fattades så var det nog känslan av att få uppleva detta själv - så på´t bara. "Grabba" en unge, betala "glada" 100:- och plejset är ert!

Att det ska vara en "glad" hundring är för att det blir inte roligare än man gör sig. Så är det ;-D

###

Nu är jag så himla besviken på att det blir detta otroliga mellanrum ner till slutet av sidan. Så blir det när man lägger in flera kort, som då jag gör.

Vet inte hur man ska göra för att undvika det. Är det någon som läser detta, och vet hur man gör, vore jag jättetacksam om ni ville tala om det för mig.


Föröker nu att dryga ut detta gigantiska mellanrum med lite text...

Hur tycker ni att jag lyckas??

Nu är det väldigt nära att jag nått botten :-)

Jag menar ju givetvis då botten på detta inlägg.



Ett hopplöst fall tycker jag - så snälla - om ni vet ett annat sätt-tala om det för mig och jag är er evigt tacksam.

Kommer ju då också att stå ut med att fortsätta att lägga in kort.

Ser ut som om min tanke att underhålla er med lite text medans ni skrollade ner för att göra en kommentar - misslyckas.

Tycker fortfarande att det är lika långt....

Hjäääälp......

På återhörande.