Småttingarna...

När jag sitter här på min blogg och kikar runt lite bland bloggkompisar kan jag inte låta bli att tänka på hur annorlunda det är nu från när jag själv hade småttingar. Hur enkelt allt verkar och så mycket tid småbarnsföräldrar har för sina småttingar. Jag blir avundsjuk och lite besviken men absolut inte missunsam. Önskar bara att jag hade haft den tiden och fantasin. På "min" tid hade man bara 6 månaders föräldrarledigt - är det klokt? Det konstiga i detta är ju faktiskt att ni föräldrar av småttingarna idag är de barn som vi bara hade 6 månaders ledighet för. Hur kommer det sig att ni nu då blivit så himla bra på att vara föräldrar? Jag står vid sidan om och iaktar och förundras över den otroliga förmåga ni visar för era barns bästa. Likaså den stora kärlek och värme ni omger dom med. Inte så att jag eller mina gelikar från det "förgågna" inte var besatta av den förmågan, men nu när man inte själv är mitt i det, ser man det på ett annat sätt. Någonstans tror jag ju då att vi också hade förmågan att dela med oss av allt vi förmådde till Er - våra barn - hur skulle ni annars kunnat bli så bra?! Det som ofta pratas om och visas bilder från är föräldrargrupper. Detta är ett begrepp som inte fanns på min "småbarnstid" :-( Vad kul det hade varit. Haft andra småbarnsföräldrar att prata med och få goda råd. Vi hade bara våra "åldriga" föräldrar och det är inte skam det heller. Otroligt många var de goda råd vi fick! Men att just träffas och utbyta tankar på samma nivå - var inte uppfunnet då :-) När man ville träffa någon med barn i sina egna barns ålder var det - kyrkans barntimma eller Mulle som gällde. Då ska ni veta att ni var relativt "stora" då. Men innan då? Vad jag menar är - ta vara på denna möjlighet. Nu vet jag ju att ni gör det - men den är inte självklar.

Nu som den otroligt lyckliga "åldriga" mamma som jag är och tillika överlyckliga mormor vill jag visa några av de barn som fått mig att känna den tacksamhet som jag känner. Dels för att deras mödrar är kompisar till min dotter och för att deras småttingar fortsätter den trenden - att vara kompisar med min lilla prinsessa Annie. Håll till godo och mjut. Kram på er alla.

Detta är ju då min lilla prinsessa Annie.

Här har vi Simon. Sofie är hans stolta mamma och Annie´s mammas kompis sedan skolan.

Detta är lilla söta Meja.

Stolt mamma är Maria.

Annie´s mamma och Maria växte

i princip upp som systrar.

Detta är då lilla Freija. Caroline och Andreas är stolta föräldrar till detta lilla underverk. Caroline är syster till Maria. Annie´s mamma och pappa är kompisar med Freija och hennes föräldrar. Och mammorna umgicks innan de blev mammor - också :-)Detta är en liten bildkavalkad om hur livet kan te sig - visst är det underbart - men som sagt....inte självklart. Visst måste man vara ödmjuk och tacksam inför så stora under....?

Kram på Er och Lycka Till.