- Pengarna är slut
- Vikten - åt skogen - ytterligare
- Ryggen värker
- Omeprazolen slut ( magkatarrmedicin-för er som mot otrolig förmodan inte vet)
- Slängt ut sista julmaten.
- Sopberget stiger
- Köande i julklappsbytarkön
- Granbarr överallt
- Blasé på Kalle
- Totalförvirrad
Om jag nu tar och plockar ner detta till lite förståeliga funderingar så blir jag ännu mer förvirrad men ändå......
Att pengarna är slut är ju ingen nyhet - i år heller. Kan ju inte påstå att det blivit billigare precis. Mat och julklappar i all oändlighet. Man måste ju hålla på traditionerna till varje pris. Nu när allt annat knapras på så är det viktigt att vi känner igen oss- i - just det...traditionerna. Kosta vad det kosta vill.
Av gammal tradition ska det ju dammas och fejas innan gran eländet släpas in. Så har det ju inte varit i alla tider. Förr, la man granriset direkt på golvet. Klokt. Det hamnar ju där förr eller senare i alla fall. Barren hade ju sluppit fallhöjden. Vi är ju så rädda om våran fina julgran, men det är det ingen som tänkt på - va.... Hur förfärligt hemskt är det för dessa små barr att känna hur hela deras verklighet ger vika och de börjat tappa greppet helt. Totalt hjälplösa för ett fall mot den nyputsade brunboksbrädan. Resultatet av allt detta putsande sitter nu i allafall i min rygg. Då har jag inte ens nämnt våra förtjusande kissar som bara älskar att ligga under granen och låta barren falla i deras låååånga burrriga päls. DE har i alla fall fattat barrens dilemma :-) Jag däremot hittar dessa granbarr över hela huset. Även i sängen. Jo då, det händer att det blir ett stick där ibland. Vaddå...kan ju inte låta katterna ligga på golvet ;-)
Nu kommer det roliga... Jodå - tänk vilken underbar lycka för husmor att få stå flera dagar i matos och trilla köttbullar, koka skinka, skala potatis, klyva ägg, stuva stuvningar, kroppkakekok och du....bara nämn det. I´ve been there - done that, suck. Sedan till råga på allt ska man orka äta det också. Hur gick nu detta till. Knökamätt efter allt provsmakande och matosande ser man gó o glá ut och plockar till sig. Wow...Min mage hickar till av förfasan. Värkmästaren skickar upp en sur hälsning genom halsen och vill med det bara meddela: -"skickar du ner en bit mat till så gör jag en gastroscopisk by pass- utan bedövning. Gissa hur det kommer att kännas imorgon". Ja ja, varningen kom som vanligt för sent. Vikten av det hela är uppenbart - för mycket.
Att sedan detta kommer att leda till att en hel del mat får slängas är förfärligt. Tycker att jag anpassar mängden mat varje gång men icke. Äta för ätandets skull är inte kul men nödvändigt. Förr kunde jag trösta mig lite med, att även om jag skickade denna mat som blev över till de som svälter, så skulle de ändå inte klara av att äta denna mat. Ni ska veta att mitt omdöme mognat en del sedan dess. Nu är det ändå så här vi har det i denna delen av världen. Däremot fick jag och Thommy något alldeles fantastiskt i julklapp: Vi fick 20 kilo gröt som har skickats till barn som verkligen behöver den. Det är till de barn i världen som behöver vår hjälp för att få en chans i livet. Än en gång tusen Tack Sarah med familj för denna fantastika julklapp.
Sopberget - jaha. Det verkar som om det är den enda höjden vi når i detta land nu för tiden. Sortera och bära mig rätt åt är min skyldighet mot världen. Så här sorteras och separeras för fullt.
Är det någon mer än jag som tycker att Kalle börjar bli rätt uttjatad. Inte för att jag skulle vilja byta ut honom men lite nya avsnitt. Finns ju hur mycket som helst att ta av. Kunde variera sig vartannat år. Då blir det ju alltid lite nytt-liksom. Ha 2-3 avsnitt klara och ctrl-shift :-D Jag vet inte om någon varit så smart och tänkt på att jag inte skrivit hans efternamn. Nähä - trodde väl inte det :-) Nu är det ju så att en viss annan person, som bär samma efternamn, har figurerat alldeles för mycket i TV och tidningar och jag tål henne bara inte. Vill inte ens med efternamnet få henne att tro att JAG skrivit om henne i min blogg när hon läser detta ,-) Hon kan ju få för sig vad som helst den....jirk
Till sist vill jag bara omnämna varför jag har skrivit totalförvirrad. Hmm....vad var det nu för....... Jo! Vad är den egentliga andemeningen med att fira jul? Det tror jag att vi - de flesta av oss i alla fall glömt. Vi beter oss i alla fall inte som om vi visste.
Frid och Fred över jorden Herren bjöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar