Då sitter man här.

Fredag kväll.
Jaha - mys, pys och gullegull.
Vilken stress känner man inte i detta?
Speciellt när man inte har någon att mys, pys och gullegulla med.
Sitter här och längtar efter att ha en spontankompis att kunna bara göra det som faller in t.e.x. gå och bowla , snacka skit på puben eller ta ett glas vin vid brasan. Var finns all spontanitet? Varför ska man alltid känna att man måste passa in i ett mönster?
Var finns självbevarelsedriften? Har den redan tagit förtidspension?
Eller är det så att man helt enket blivit utrangerad?
Fallit för åldersgränsen?
Är det så - är det ju förfärligt.
Det finns ju 25 årigar som har mindre livslust och nyfikenhet på livet än en 50+ åring!
Bara så ni där ute vet.
Tänk vad man kan lära av varandra.
Bara man vågar släppa på att man ska veta allt själv.
Så j-a typiskt svenskt.

Puss o kram och slå en pling - jag vill ut och bowla, snacka skit på puben eller bara mysa framför brasan med ett glas vin med en god vän.
Så - vad väntar du på?