Så sakta drivs tiden framåt.
En oändlighet.
Milstolparna passerar, förbleknade i ett skimmer av förväntningar.
Stundtals beslöjade av brustna förhoppningar.
Sakteliga vaknar medvetenheten om förgänglighet till liv.
Sömndrucket visar sig en förvåning.
Hur kunde verkligheten bli en överraskning?
// monica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar